oljud

Ni vet den där känslan som man kan ha när man vaknar på morgonen och känner att: ÅÅH vilken härlig dag!!
Den känslan har man ju inte särskilt ofta, utan man känner sig ju snarare som ett monster som har vaknat upp ur koma efter 475 år och man är förbannad på att solen gassar in och att pissblåsan är så extremt packad att man skulle göra allt för att ha en kateter på sig! Osv osv. . .
MEN, det finns ett men! Ibland händer det ju faktiskt att man vaknar och känner sig härligt utvilad, man vill stiga ur sängen och ta en sväng ut på balkongen och titta lite på solen, man skuttar in med glädje på toaletten och kissar samtidigt som man funderar på vad man ska laga till för härlig frukost! För det är ju en sån härlig dag!
En sån härlig start hade jag häromdagen och det var underbart! Ända tills. . .

Jag går ut i köket, tittar i kyl och frys och tar fram allt tänkbart som går att äta! Ingredienser till en fruktsmoothie, tar fram smör och pålägg och det (o)rostade brödet!
Jag stoppar ner min första (observera första) macka i brödrosten och jag återgår till att mixa min smoothie. Efter ett par minuter kom jag att tänka på min macka som precis ploppade upp med väldans fart. Svartbränd och stenhård och självaste gardinen som sitter ovanför höll på att brinna upp. FAN tänker man, sånthär orkar jag inte med, men men, sånt kan hända, skit samma. Det är ju inte gott med brända mackor, så jag slänger bort mackjäveln och flyttar undan gardinen. Jag trycker ner min andra (observera andra) macka och SÄNKER värmen på brödrosten. Jag återgår till min smoothie som nu blev klar att hällas upp i glaset. och efter ytterligare någon minut ploppar min andra macka upp. Men den är för LITE rostad, jag vill gärna ha den härligt gyllenbrun och den här var bara lite ljust beige. Så jag trycker ner den en gång till och går och diskar min smoothiemaskin. Jag hör mackan ploppa upp och jag springer fram för att slita ur min efterlängtade macka som jag äntligen ska få äta. Men vad är det jag ser? En svartbränd jävla macka med ett stort jävla hål i. Jag ska inte ens skriva här vad det var för tankar och glåpord som for ur mig. Men TUFF som jag är så beslutade jag mig för att trycka ner den sista mackan i brödrosten och jag Höjde värmen återigen, men inte till lika mycket som på den första mackan. Jag tänkte att NU JÄVLAR borde den här temperaturen vara den bästa. Inte för länge och inte för kort. Och den ska rostas EN gång, för det var säkert det felet jag gjorde med macka nummer 2, den rostades två gånger. Jag återgår till min smoothie som jag ställer ut på balkongen och jag sätter på mig en tröja i väntan på att mackan ska bli klar. Nu är man ju lite sådär småförbannad som ni kanske förstår, men det går säkert över med en härlig frukost! Till slut ploppar mackan upp, och ja. . . . . . Ni kan ju själva se på bilderna hur det gick!
Det var enbart en smoothie till frukost den morgonen.
Brödrosten och jag är numera fiender, och det kommer ta låååång tid innan jag förlåter den!