Northman!
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article3118354.ab
Northman the One and only!
Lite skäggig, och ser sådär lite otrevligt sur ut, kan det bli bättre Thérèse?
(HahahahAh)
Svartkäft och gaphals
Åhh vad mumsigt det är å dricka rödvin i mängder!
Och Åååh så kolsvart i käften man blir. Läpparna och tänderna är så jävla svarta att man kan tro att man har har legat i -30 grader i ett dygn. Mors lilla Olle i blåbärsskogs- helfvetet Here I come!
Om man nu hamnar i en sånhär kölsvart situation och ska visa sig bland fölk, så är det ju bra att ta till en tandboöste. Har man ingen tandbörste så kan man ju rispa med händerna, det brukar alltid funka! Men som sagt, en tandborste är ju guld värd!
Varje morgon och kväll när jag borstar gaddarna så tittar jag på den otroligt vackra tandborsten som står i tandborstköppen. Den är ungefär 1 dm lång och är knallrosa med nån sorts prinsessa på. Men borstet är kölsvart. Det beror på att Vargen brukar låna den när hon är här och dricker rötjut va.
Tandborsten har en ganska lång historia bakom sig och jag kan därför inte med och slänga den hur skabbig den än må vara.
Efva sa en dag när hon var hemma hos mig; Men den där tandborsten var ju jag med och köpte. David skulle köpa den till Alex i födelsedagspresent.
Jahaa jasså?
När julen närmade sig, ville Jennie ge min katt en present, så då snodde hon med sig den rosa lilla tandborsten från Alex (oöppnad) och slog in den i julgranspapper och gav den till Eddie.
Och på den vägen är det. Thérèse Varg var lite kölsvart en dag när hon var här, och tog till första bästa börst. Och den förblev sedan hennes.
Jennie premiärlånade förresten den också, då hon beslutade sig för att sova kvar här, samma kväll som Eddie hade fått den.
Herre Jisses vilket onödigt vetande, men jag tycker det är roligt
Här får ni se med egna öron, vilken dundertandborste jag talar om!
Ok, sååå kölsvart är den väl inet då
Klimakterievarning?
När man i alla år har gått och klandrat både morsan och farsan för att ha hamnat i gubb- och tantvarningsträsket. Och hallå. . . Dom är 50+
Hur gammal var det jag var nu igen? 55? 67? Ja det kan man ju få tro.
Konkaronka (eller Persy, Ponkahonka, Poodiie, Thérèse, Piraten, Tratten, Lilltrosa, Pappskalle. . .osv) kommer på allt mer och mer hur jävla tantiga vi börjar bli.
Vi diskuterar mat, vin, resor (iofs inte resor till vingårdar eller husvagnsremestrar), disk, tvättmedel, sköljmedel, gardiner, billiga mataffärer, inredning, diskmaskiner osv osv. Fast för det mesta pratar vi sprit, oh raggarsmurfar. Vi pratade karlar häromdagen. Hur ska en riktig jävla drömkarl vara? Hahah jag kan säga att jag låg och kved mig på golvet av skratt efter diskussionen. En riiiiktig jävla raggarsmurf, en hulk, en stor jävla tjock karl med mustasch, en riktig jävla raggarballe som ska vara bitter och arg! Det är vad vi tänder på tydligen. Jävla normalt.
För att inte tala om samtalen med Jennie där vi sitter och drömmer oss in i skräddarvärlden! Vi pratar om hur gärna vi vill börja virka! Jennie är ju fortfarande väldigt förtvivlad över hennes mini- duk som hon virkade en gång för ett X antal år sedan, som är borta och hon har starka misstankar om att någon har snott och stoppat ner i väskan på en fest eller liknande (hahahahahahahahhaaaah).
Vi brukar även redovisa hur långt vi har kommit med dom stickade halsdukarna, eller vad man hittade för spännande nytt på panduro senast man var där.
Linn dricker alkohol för att det är gott! (Något jag aldrig kommer förstå mig på, men det sa jag ju om att virka och sticka förut också).
Zandra och jag har en tendens att alltid bläddra tillsammans i den senaste Jotexkatalogen (En jävla bra gardinkatalog). Eftersom vi bor en bit ifrån varandra gör vi detta genom telefonen. Först messar vi varandra som galningar "Jag har fått den!!!! Har du fått den?? Jippiii"
Skidan Skidis Efva Sjörövare Skeppare Sjökaptensdottir Göran är fortfarande en liten fjortis som gömmer groggen under skrivbordet.
Nä skämt och sido, hon var en riktig käring redan som barn. Vi brukade låtsas att vi arbetade på Ellos och så turades vi om att vara kund och anställd. Vi ringde upp varandra med papper och penna hej framför oss och så beställde vi. Mängder av kläder.
Jag var oxå käring när jag var liten. Jag älskade att stå bredvid min mamma och stryka. En vacker dag kom pappa hem med en EGEN strykbräda till mig. OJ vad lycklig jag var! Bild kommer snart. Haha ja, faktum är att jag har kvar strykbrädan än idag.
Morsan vart tant för längesen egentligen. Farsan också. Dom ställer fram kaffekopparna till frukosten redan kvällen innan. Dom har sina platser på köksbordet om man säger så. Hon stryker även kalsongerna och strumporna. Och det kliar i fingrarna på henne om hon inte får diska undan mattalrikarna direkt efter maten.
Pappa tvättar håret med tvål och vänder ut- och- in på strumporna istället för att tvätta dom. Han tvättar även fötterna i toaletten genom att spola (Iofs vet jag inte hur mkt gubbvarning det var över det där sista, det låter nästan lite stört) Han vägrar dessutom inse att han har dålig syn när han ligger med förstoringsglaset framför korsordet och hävdar hejdlöst att han har bra syn, men att korsorden är så små nu för tiden.
Ja, vad säger man? Klimakteriet är verkligen mer välkommet än någonsin!
HåkanBråkan har SÅ rätt!
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article3063885.ab
"Stockholmare är snobbiga. Stockholmare tror att de lever i någon slags världsmetropol, att de är något. Elitismen och den inbillade överlägsenheten där, det är det jävligaste." -säger Håkan Hellström säger Håkan Hellström i en norsk TV- intervju.
"Stockholmare tror att de lever i någon slags världsmetropol, att de är något. Elitismen och den inbillade överlägsenheten där, det är det jävligaste"
OJ så RÄTT han har!
Vissa påstår att han kanske inte borde yttra sig, med tanke på att han förmodligen oftast hänger i kretsar kring Stureplan, men det vet jag inget om, så det ska jag inte uttala mig om. Men jag tror och förmodar att han har lite mer vett i skallen än så.
Men vadå? Hahahah, det är väl inte bättre på Södermalm t.ex.? Om det var DET någon syftade på.
- Hej jag går med min fula palestinasjal lindad kring huvudet 100 varv så att bara tupén syns. Jag köpte den förresten på Myrorna i förrgår (Fast den finns att köpa ny och fräsch på H&M, men det är coolare med Myrorna, för jag tycker om att få gamla löss och hudavlagringar från Richard- 47.
- Hej, jag köper nya converse varje månad som jag snörpar åt hårt så att jag får blodstopp. Jag struntar i att skorna är obehagliga och alldeles för stora i hälen, jag kniper hellre foten, så att jag får muskelproblem resten av livet.
- Hej jag snor min morsas gamla glasögon från 60- talet och sätter in nytt glas, för jag vill se ut som en tönt med stora flaskbottnar på snoken.
- Hej jag går till Debaser på helgerna i mina fula 50- talskläder som är så fula att det skulle få vem som helst att hoppa högt av rädsla ute i dagsljuset. Jag dansar som en käring också.
Det är ju faktiskt så jävla sant. Jag har bott här i alla mina 24 levnadsår och det står jag för stenhårt, men jag kanske inte är så stolt över det alla gånger. Jag skiter väl egentligen i att det är på ett visst sätt och eventuellt kanske värre på vissa områden, som tex. Stureplan och diverse tillhåll som många tar som exempel, även jag.
Jag bor i ett område där befolkningen med största sannolikhet inte ens kan peka ut de olika stadsdelarna på Stockholmskartan. Det kan inte jag heller för övrigt.
Jag prioriterar vart jag ska spendera en utekväll eller vart jag ska shoppa, men i största allmänhet, är det samma skit överallt.
Stockholmare är inbitna, sura, egoistiska, snobbiga, jobbiga, snåla, spydiga, kaxiga och jävligt självupptagna och stressade individer. Jag spyr.
På ett sätt är jag jävligt tacksam för att jag är uppvuxen här ute i skogen, för det finns inte lika mycket av "det" här. Men även här ute så finns det såklart vidriga Stockholmare, jag är ju en av dom också såklart!
Det var ju kul att just Håkan uttalade sig om detta, som faktiskt kommer från min favoritstad Göteborg. Jag har inte varit där särskilt många gånger, men jag kan berätta att första gången som jag satte min fot där var för fyra år sen. Jag steg av tåget och jag kände bara ett härligt lyckorus. Jag skulle bara spendera 3- 4 timmar i staden och jag kan berätta att det var med en fet ångestklump jag satte mig på tåget igen, jag ville inte åka hem!
Andra gången jag var där, bekräftades det, det här var verkligen en stad som jag uppskattade tusen gånger mer än vad jag nånsin kommer uppskatta min så kallade hemstad.
Hux flux vart allt så trevligt! Alla människor såg så avslappnade och harmoniska ut. Ursäktade man någon för att fråga efter vägen, fick man inte bara en vägbeskrivning utan man fick även en hel pratstund! Och tro mig, det VAR verkligen så!
Inte för att Göteborg har med den här artikeln och göra egentligen. Det var bara härligt att uttalaren kommer från just den stad som jag mer än gärna skulle vilja kalla min hemstad. Det kanske jag ska börja göra ändå, vem fan bryr sig?
Kanske lika bra att jag säger med en gång, att det här är ju Min uppfattning av Sthlm och jag menar inte att det inte går till såhär på flera ställen i landet, men det kan jag ju inte uttala mig om, eftersom det faktiskt bara är Stockholm jag bor i.
Katteter
Mmmm vad det är härligt att drömma att man har 1000 liter urin i blåsan!
Och ååååh vad det är härligt när diverse katt ligger och trycker på blåsan från klockan 3 på natten tills det att det är dags att stiga upp. Det är ju inte direkt så att han flyttar på sig om man rör sig, utan då kurrar vi bara ännu mer och pressar ännu hårdare!
Tjocksikorvi sitter fint nedanför sängen och sover.
Ska återigen fundera på det där med nattkateter. . . (Obs! Ironi för dom som inte fattar!)
kattkateter höll det på bli där
Obs! Det är inte en långklänning jag sover i, utan det ska föreställa mitt täcke, jag har lite svårt att rita vad jag tänker. Inte så ofta man ser en arm växa ut från täcket kanske.
Godmorgon världen!
Jag har egentligen bara en sak att säga: Välkommen till 2008!
Ska ens en artikel som denna behöva existera?
" - möter många utvecklingsstörda som har blivit skrämda av oroliga föräldrar"
" - Det finns en rädsla att väcka den björn som sover. Man tror att informationen ska väcka deras sexualitet. Men den finns redan där"
Kanske är det inte personerna med en utvecklingsstörning som skall undervisas, utan föräldrarna.
Råttmysteriet är löst. . .
Mysteriet är löst!
Svaret på varför mina inneboende katter ligger raklånga med utsträckta armar i timtal ett par gånger i veckan är:
En RÅTTSAMLING!
Lika förvånad blir jag varje gång det är utdelning av råttor och det inte hinner gå mer än 2 minuter innan råttorna är borta. Vissa katter trycker i sig hela råttan rakt av, och en del katter gömmer dom under byrån i hallen.
Såhär kan det se ut när man försöker dra fram råttorna ur sitt gömställe:
En dag i fiol då jag skulle flytta byrån fick jag mitt livs chock. 17 små sargade råttor tittade fram med sorgsen blick.
Människor kan se ut på väldigt många olika sätt, även råttor:
Den här råttan måste ha haft änglavakt och lär ha åkt med en
väldans fart under byrån, för han har ju hela skinnet behållet.
Även den här lila (?) råttan ser ganska välbehållen ut.
Släkt med råtta nr ett tror jag, samma platta svans. Något blåare.
Den här stackars misshandlade skräcködlan måste ha levt ett syndigt liv innan detta, och det kände nog Eddie på sig. Själv vart jag ganska rädd när jag skulle sopa upp råttan med sopskyffeln, samtidigt som jag inte kan låta bli att tycka synd om den.
Den här är fin, och man kan ju nästan återanvända den. Eller så
ska jag köpa den en bur.
Här har ni en sånhär stackare igen. Men även råttor kan vara
gråhåriga och flintis.
Den var nog fin innan misshandeln.
Den här stackarn fryser nog med tanke på att all päls är avrispad och svansen
ser ganska avkapad ut.
Jag förstår att dom färgade råttorna ser mest välbehållna ut, det finns
väl inga färgade råttor? Skärpning Råttindustrin. . .
Det här är inte bara en råtta, det är en råtta med yvig päls med maskar i!
Svansen åker alltid i först har jag märkt.
När dagen börjar sådär extremt bra. . .
Ni vet den där känslan som man kan ha när man vaknar på morgonen och känner att: ÅÅH vilken härlig dag!!
Den känslan har man ju inte särskilt ofta, utan man känner sig ju snarare som ett monster som har vaknat upp ur koma efter 475 år och man är förbannad på att solen gassar in och att pissblåsan är så extremt packad att man skulle göra allt för att ha en kateter på sig! Osv osv. . .
MEN, det finns ett men! Ibland händer det ju faktiskt att man vaknar och känner sig härligt utvilad, man vill stiga ur sängen och ta en sväng ut på balkongen och titta lite på solen, man skuttar in med glädje på toaletten och kissar samtidigt som man funderar på vad man ska laga till för härlig frukost! För det är ju en sån härlig dag!
En sån härlig start hade jag häromdagen och det var underbart! Ända tills. . .
Jag går ut i köket, tittar i kyl och frys och tar fram allt tänkbart som går att äta! Ingredienser till en fruktsmoothie, tar fram smör och pålägg och det (o)rostade brödet!
Jag stoppar ner min första (observera första) macka i brödrosten och jag återgår till att mixa min smoothie. Efter ett par minuter kom jag att tänka på min macka som precis ploppade upp med väldans fart. Svartbränd och stenhård och självaste gardinen som sitter ovanför höll på att brinna upp. FAN tänker man, sånthär orkar jag inte med, men men, sånt kan hända, skit samma. Det är ju inte gott med brända mackor, så jag slänger bort mackjäveln och flyttar undan gardinen. Jag trycker ner min andra (observera andra) macka och SÄNKER värmen på brödrosten. Jag återgår till min smoothie som nu blev klar att hällas upp i glaset. och efter ytterligare någon minut ploppar min andra macka upp. Men den är för LITE rostad, jag vill gärna ha den härligt gyllenbrun och den här var bara lite ljust beige. Så jag trycker ner den en gång till och går och diskar min smoothiemaskin. Jag hör mackan ploppa upp och jag springer fram för att slita ur min efterlängtade macka som jag äntligen ska få äta. Men vad är det jag ser? En svartbränd jävla macka med ett stort jävla hål i. Jag ska inte ens skriva här vad det var för tankar och glåpord som for ur mig. Men TUFF som jag är så beslutade jag mig för att trycka ner den sista mackan i brödrosten och jag Höjde värmen återigen, men inte till lika mycket som på den första mackan. Jag tänkte att NU JÄVLAR borde den här temperaturen vara den bästa. Inte för länge och inte för kort. Och den ska rostas EN gång, för det var säkert det felet jag gjorde med macka nummer 2, den rostades två gånger. Jag återgår till min smoothie som jag ställer ut på balkongen och jag sätter på mig en tröja i väntan på att mackan ska bli klar. Nu är man ju lite sådär småförbannad som ni kanske förstår, men det går säkert över med en härlig frukost! Till slut ploppar mackan upp, och ja. . . . . . Ni kan ju själva se på bilderna hur det gick!
Det var enbart en smoothie till frukost den morgonen.
Brödrosten och jag är numera fiender, och det kommer ta låååång tid innan jag förlåter den!